Älskade..

.. dirigent.
Du min dirigent.

Snälla du.

Jag gav dig ett preludium.
Ett stycke snabba vingar av fyra violiners tremolo.

Snälla du min dirigent.
Du får dom.

Ta dom.

Gör vad du vill med dom.
Fastän dom gråter för din skull, fastän dom brinner rakt igenom c-moll till d.dur i en skarp skala av hundra änglars eurofoiska dans och lidelsens stämmor stegrar likt ett crescendo- en katapult med blixtrande strängar högre och högre och högre och högre…snabbare och snabbare...

Intill.
Det når sitt klimax och tystnaden spelar sin grandiosaste ouvertyr..

Så kan jag inte göra mer.

Men du kan gömma det, förkasta det, trampa isönder det, skratta åt det.

Kasta det..

Du min dirgent.
Och det gör inget.

För fortfarande lever det.
Och rör sig.
Oavsett.

Jag ger dig mitt preludium.
Till Dig.

För att jag vet att du kan dirigera.
För det har du sagt.
Sagt så många gånger.
Om och om igen..

Men jag väntar inte.
Du kan ta det.
Men spela med rätt stämma. Dirigera med försiktighet.
För det vill dom.

Dom där fyra.
Samstämda.
Sinnena

Du min dirigent..?