..är så idiotisk..så denne förstår inte ens sin egen existens.
Världen är ganska så fyrkantig, sa någon.
Den demokratiske idioten sade: det finns inga fåglar, det finns inga träd, det finns ingenting och alla skall vi leva under samma förutsättningar.
Någon undrade; hur då leva under samma förutsättningar?
Den demokratiske idioten tittade upp ifrån sin fyrkantiga pappkartong och sade;det vet du väl! ingenting finns så länge du inte kan bevisa dess existens!
Hmm..sa Någon. Menar du att inget finns om det inte går att bevisa?
precis! sade den demokratiske idioten.
Någon frågade;tvivlar du på din egen existens?
Den demokratiske idioten svarade;nej!
jag lever..endast jag och ingen annan! Men ni andra däremot existerar inte, det är endast m i n värld och ingen annans eftersom ni inte finns.
Någon funderade och satte sig ner, den demokratiske idioten fortsatte från pappkartongen;jag kan ej heller dö eftersom döden inte existerar för mig, men eftersom ni endast finns som svavel för mina tankar så är det ni som ebbar ut, fastän ni inte finns.
Någon blev fundersam och frågade; men om jag inte finns så
kan vi ju inte samtala med varandra? Den demokratiske idioten reste sig upp och sköt fram huvudet över kartongkanten och viskade;ni är en produkt av mitt dåliga samvete, och det är det enda jag vet,
förutom att ni inte finns!
Här nere skall du veta kan jag vara fri, fri från ondo och retsamma tankar, du måste bevisa att ni finns och det ni kallar för fåglar och djur finns för att jag skall tro dig. Inibilla dig ingenting fastän du är inbillad.
Någon sade; men varför skall vi bevisa att vi existerar..är inte det din egen uppgift?
Den demokratiske idioten log och sade; men det är ju ni som säger att ni existerar, det är inte jag som säger att ni i n t e existerar, vad är det jag skall bevisa inför mig själv? Jag har ju det bra som jag har det, ingen som yttrar sig, ingen som påtvingar mig ett ansvar, ingen som kan kräva mig på någonting.
Min familj är stor och det är endast vi som egentligen existerar, min far är Högmodet och min mor Ego, min bror narcissistisk och min syster stereotyp, deras barn är arketyper och min hund är sanningen:äta, skita och sova.
Någon satt kvar och betraktade den demokratiske idioten som nu sjönk ner i pappkartongen så huvudet inte syntes mer. Fragile stod det med röd skrift .
Jag vill inte höra någon sjunga, skratta eller berätta historier, jag vill inte läsa eller förstå någonting som jag anser är ickeexisterande..svårare än så är det inte, mumlade den demokratiske idioten från kartongens botten. Du skall veta att vi har kämpat för vår existens..av ren överlevnad, det är sådana som dig som har fått oss i familjen att endast tro på vårt medvetande, men knappast vår spegelbild eftersom den är konstruerad av sand och bläst-alltså finns den inte och ej heller vår spegelbild!
Vi måste jämnt och ständigt försvara oss med manipulation, falskhet, mobbing och biologisk övermakt.
Vi anser att allt vi kan ta är vårat, och skall ljuset fram så är det på oss. Vi måste också skapa ett klimat av ren överlevnad där det gäller att kränka andra för att framstå som bättre, om någon säger emot oss eller försöker rätta oss enligt deras lögn..då ljuger dom! Den enda rätta vägen till ett lyckligt liv är pengar och fantastisk kunskap..även om inte behöver något av det så är det bäst så för alla, för då är vi lika demokratiska i vår strävan att göra världen bättre, och skulle man inte klara av detta så är man inget värd.
Då hamnar man på andra sidan!
Andra sidan? undrade Någon.
ja! där du nu sitter, sade den demokratiske idioten.
Men jag har pengar och jag har kunskap, sade Någon.
Det blev först tyst i kartongen.Någon kunde höra den demokratiske idioten glida med skorna på kartongbotten, sedan hörde han en röst nerifrån; det har du visst inte!
det har jag visst det! sade någon
nej!, sade den demokratiske idioten
jo!, sade Någon,
Någon såg ett par fingrar som letade sig upp mot kartongens kant och sedan en nästipp och ett par ögon som stirrade; men då borde du komma ner till mig i kartongen! inte kan du väl samtidigt vara där uppe och ändå ha allt det där som vi strävar efter här nere? Det kan du ju inte klara, och jag är helt övertygad om att du ljuger, jag tror inte dig..bevisa det! bevisa att du kan existera i er värld och samtidigt vara lika lyckliga som oss härnere!
Det kan jag inte, sade Någon.
Där ser du! du ljuger! Du existerar inte.
Men jag kan inte bevisa något som inte finns, sade någon.
vaddå inte finns? undrade den demokratiske idioten.
Pengar och kunskap finns inte, det är bara en idé, inte en sanning, därför finns det inte.
Men jag finns, med eller utan pengar och kunskap. Men du finns inte utan pengar och kunskap,
det är skillnaden. Det är därför du lever i en pappkartong och jag i världen, sade Någon.
Din värld är precis lagom trång och lagom inskränkt så att ni alla får plats eftersom ni har så små hjärnor.
Och det är skönt att ni blir kvar därnere eftersom världen håller på att frigöra sig ifrån sådana idioter som er.
Så länge du vill att jag inte skall existera så är det okey, men det är inte okey för oss andra att ta hand om resterna från idiotier för att ni endast skiter, sover och äter. Så enkelt är det.
Makten ni äger är er egen inskränkthet och den kan ni gjuta guld med, men den rikedomen har inget värde hos oss, så ingen blir imponerad, varken av ägandet, pseudomakten eller hur mycket ni har läst.
Men en sak kan jag tala till din favör ivartfall, du är ju demokrat, du vill ju blända oss alla med din sanning och vi skall dela den unisont, en idioti i demokrati, eller en demokratisk idiot.
Jag föredrar det sista, sade den demokratiske idioten snabbt.
Ja, det har ni ju alltid föredragit, det där sista, punkten.
Punkten som avslutar meningen med allt.
